Flygningen till Saudi började inte så bra. Väl uppe i luften skulle vi börja med servisen och servera hotmeals (detta skedde under en aning tidsbrist då det är en kort flygning). SFSen förbereder vagnarna som är fulla av brickor, ovanpå vagnen skuter man fast en ugnställning där det även finns en liten hake som låser fast ugnsdelen. Denna lilla hake fungerar inte alltid (fastän det ska kontrolleras av de som jobbar med catering). Då får man ta det väldigt försiktigt när man drar den genom gångarna så att inte ugnsdelen åker fram mot en och bränner ens lilla hand. Men det var just det som hände i natt. Jag råkade stöta i ett säte när jag drog vagnen och hela ugnsdelen tryckte fast min hand mot handtaget i vagnen. Det brände till vill jag lova... phu... Jag satte på bromsen, gick med raska steg till business class köket som låg närmst, tog en linneduk och proppade den full med is, så jag kunde kyla av handen medan jag serverade maten.
Men som tur är finns det ju resurser för bland annat brännskador på flyget i form av en salva som jag smetade på. Väl framme i Dubai gick jag raka vägen till kliniken och fick lite bandage på mina blåsor.
Ganska intressant att se skillnaden på vikten av en god arbetsmiljö i denna organisation jämfört med i Sverige...
Min stackars lilla handIdag har jag mest vilat då man känner samma känsla i kroppen som när man är bakfull, efter ett nattflyg. Det blir tidigt i säng för min del då jag har ett tidigt flyg till Beirut, Libanon imorgon bitti. Men sen väntar fyra välförtjänta dagars ledighet där jag ska försöka hinna med lite roligheter.
Igår fyllde systra min år, och jag önskar jag hade kunnat vara hemma och fira henne samt snusa lite på Sophie som jag saknar så himla mycket. Men det var mysigt att höra hennes röst över telefonlinjen när hon var på väg hem från stallet och skratta bort ett antal minuter.
Äskade, fina storasyster.Beata
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar