Count Down

Har precis återhämtat mig efter en rejäl halsfluss. Som tur var började det när Carolin hade åkt hem. Jag låg pall hela fredagen men på kvällen kunde jag ta mig upp och åka till American Hospital. Där var alla jättegulliga och jag fick träffa en läkare som konstaterade att jag åkt på halsfluss. Med en massa piller i en påse åkte jag hem igen och kurerade.

Peder fyllde år på lördagen och jag ringde från sjuksängen och gratulerade. Tråkigt, men jag sa att vi skulle ta igen det och fira honom en annan dag.

I söndags mådde jag lite bättre, tog mig upp på morgonen och åkte in till Emirates huvudkontor för att lämna mitt pass så att de kunde kansellera mitt arbetsvisum. Sen blev det sängen resten av dagen.

Måndagen var jag dock på benen igen. Jag hade lite att fixa inför min flytt i helgen så jag och Åsa stack till IKEA där jag skulle köpa flyttkartonger och Åsa skulle handla lite smått och gott. Vi började såklart med att äta köttbullar (jag) medan Åsa valde lax. Sen strosade vi omkring på IKEA. Innan vi tog taxi hem var jag inom Carrefour och köpte silvertejp. Så här ska det tejpas flyttlådor riktigt ordentligt innan de ska iväg med Sky Cargo hem till Sverige.

På kvällen när jag och Åsa satt på balkongen ringde min vän Max som jag inte hört av på evigheter. Han berättade att Jermaine Jackson var i Dubai och att de skulle ha en privat liten tillställning för honom och att jag bara måste komma. (Han drog till med att han aldrig skulle prata med mig igen om jag inte kom...dramaqueen...). Så jag fick med mig Åsa och vi drog till en villa längst ut på palmen där Max kompis Peter bor. Där tog Max emot oss på uppfarten i designer klänning med krage i guldpärlor och var så tjusig så tjusig.

Vi var ett litet sällskap på ca tio personer som slöt upp på altanen på baksidan där Peter för övrigt har en egen liten strandremsa. Sagolikt vackert! Där var tända tjus och marschaller och vi slog oss ner i några härliga soffor. Jag hamnade bredvid Jermaine och vi upptäckte ganska så snart att vi hade mycket att prata om. Han sa att han kände på en gång att jag var född i skyttens tecken precis som han och att vi var så lika. Vi fick tillfälle att prata mer senare på kvällen och pratade om allt mellan hans bror MJ och välgörenhetsarbete. Han skulle upp och jobba tidigt dagen efter så han lämnade villan vid 1.00 tiden, medan festligheterna fortsatte och vi lyssnade på när några i sällskapet sjöng karaoke. Jättetrevlig kväll!

Jackson Five

Jermaine och Jag

Dagen därpå åkte jag med mina uniformer och väskor till högkvarteret för att fixa det sista inför hemfärden. Jag tog buss till Training College där Uniform Store är och kom på i all hast att jag glömt min Emirates handväska. Jag ringde Åsa som lovade att ta med den och komma dit. När det var min tur var jag lite små nervös då jag sparat en uniform som souvenir, och då måste man egentligen betala för det också. Men jag körde på charmen den dagen med ett stort leende på läpparna. Det var en en söt liten indier som satt där och när han räknade till endast en kavaj och frågade var den andra var lät det ungefär såhär;

-Where is the other one Mam?

-Ehh (harkel harkel)... Well (konstpaus), it's not here.

-Where is it then?

-Let's just say it's it's not here Sir.

-And one blouse is missing...

-Mmmm, and it's not here.

-And where is the red hat Mam??

-Hmmmm....not here Sir... Do you think you maybe could see through your fingers with this?

(Lång paus)

-Ok Ok (huvudskakning i sidled), I only charge Dhs120 for the hat Mam.

Jag skulle kunna hoppa upp och krama honom så snäll han var. Så nu har jag en fin Emirates souvenir i resväskan. Åsa kom instormande med min handväska i samma veva och sedan tog vi oss tillbaka till huvudkontoret. Där fick jag till slut tillbaka mitt pass, fick en flygbiljett hem och hämtade ut sista lönechecken. Sen kom min fina gayvän Daniel och åt lunch med oss. Han kan verkligen hålla låda den grabben.

På kvällen åkte jag till Mall of the Emirates och mötte upp Peder på Apres för några drinkar och snack. Jag hade nämnligen som en fölsepresent bjudit med honom på min vän Patricks cigarrafton som magazinet Virtuozity där han jobbar anordnar. Vid 21.00 gick vi till restaurangen Mosaic's uteterass, Kempinski, som är utsmyckat med arabiska tält. Det var ett sällskap på ett trettiotal herrar (mest) och damer som skulle få provröka Montecristo cigarrer. Jag valde den lite kortare varianten medan Peder högg in på den längre (med 2-3 timmars röktid). Där satt vi och åt canapeer, drack GT, Johnnie Walker Black Label, rökte cigarrer och småpratade med lite trevliga bussiness män om världen i allmänhet och cigarrer i synnerhet. Jag fick ju dra min Cuba historia när jag köpte 75st (lite olagligt) cigarrer och tog med hem till Peder då det var det enda hans önskade sig från min backpack resa. Kul att träffa Patrick och säga hej då nu innan jag reser hem. Gå in och kika på hemsidan www.virtuozity.com

Den här gick icke av för hackor!

Idag har jag börjat packa här hemma och jag är en aning orolig över hur i hela fridens namn jag ska få hem allt... Men det löser sig. Imorgon ska jag lämna grejer på Sky Cargo.

Beata