La La La!

Nu har jag en liten semesterhistoria att dela med mig av till er.

Jag och min "roomie" Åsa har länge pratat om att ta en tur över till Egypten för att kolla in pyramiderna och lite annat. En tjugofyra timmars resa. Vi har försökt hitta dagar där vi är lediga båda två och så hittade vi det till slut och bokade biljetter.

Bakgrundsfakta är att vi som jobbar för Emirates kan välja olika stand by biljetter, en är billigare och en är lite dyrare beroende på var i stand by listan man vill stå. Det är ett litet chanstagande helt enkelt. Kan vara så att man inte kommer med flyget.

Vi bokade i alla fall den billigaste typen och tänkte positivt.

I måndags kom jag hem 10.00 på morgonen från en flygning till London, sov en timme, packade cabin bagen och iväg till flygplatsen för att hinna med flyget som gick 15.10.

På vägen dit var det inga problem att komma med, så glada i hågen firade vi med vin och gin & tonic på vägen dit. Vi satt ett tag i köket längst bak och snackade skit med SFS:en, andra crew och passagerare som allihopa tyckte att vi kanske var lite för naiva om vi trodde att vi skulle komma med planet hem följande dag. Alla Kairo-Dubai flyg är alltid överbokade nämnligen... Men vi lät oss inte påverkas alltför mycket då vi kände att problem som kan uppstå tar vi när de uppstår - vi skulle se pyramiderna!

Vi landade runt 20.00 på kvällen och fick tag i en taxi som skulle ta oss till det fyrstjärniga?! hotellet som Åsa hade bokat online som låg tre minuters körväg från pyramiderna.

Vi checkade in, blev eskorterade av en glá egyptier som när han hade visat runt oss i rummet och var klar ställde sig och tittade på oss... och väntade på något... Blev lite pinsam tystnad tills vi kom på att det var pengar han ville ha. Så det fick han och sedan begav vi oss upp till takterassen för att äta lite mat samt beskåda det underbara ljusspelet vid pyramiderna som vi hade utsikt över och som skulle vara så fantastiskt enligt de som jobbade på hotellet.

En ynka liten lampa kunde man skymta långt där borta uppför en utav sidorna på pyramiderna. Ja, det var mäktigt må jag säga!?

Såhär såg minibaren ut...

Vi åt någon egyptisk delikatess som var... speciell...

Vi återvände senare trötta till hotellrummet, barrikerade dörren med ett marmorbord då vi var lite paranoida, drack lite vin och spelade skitgubbe tills vi inte kunde hålla ögonen öppna.

Jag började tänka på filmen "Hostel" innan jag somnade...

Åsa slog sig ner och avnjöt lite vin. Är det semester så är det.

Dagen därpå började vid 06.00, detta för att hinna med att titta på pyramiderna innan flyget tillbaka till Dubai gick vid 12.55.

Vi åt en fyrstjärnig!? frukost för att ladda upp inför dagen.




Kvällen innan hade vi dividerat med en taxichaufför vid namn Abu om ett paketpris där rundtur vid pyramiderna och resa till flygplatsen ingick.

Abu var en glad man i sina bästa år, men var djupt förkrossad när vi berättade att vi redan var gifta, att min syster redan var gift samt att Åsa bara hade bröder hemma i Sverige... Nödlögnen har ingen lag helt enkelt.

Abu i sin taxi

Vi hade en underbar dag, Abu höll efter oss och väntade snällt vid bilen då vi ville gå av och fotografera på olika platser. Alla vi träffat innan resan skrämde upp oss om hur jobbigt det är vid pyramiderna med försäljare och kamelägare som bara är ute efter att tjäna pengar på turister. Men vi var beväpnade med ordet La som betyder Nej på arabiska samt Abu själv som berättade vitt och brett om den vidriga "monkeybusiness" som råder där.

Abu skulle fotografera oss så att det skulle se ut som att vi höll i pyramiden med fingertopparna... Tycker att han lyckades sådär...

Efter några timmar vid pyramiderna åkte vi inom en affär där det såklart var good price enligt Abu. Men antagligen var det en släkting som stod som ägare. Vi hittade ingenting som vi absolut ville köpa, men kände oss ändå tvungna att handla något, så det blev varsitt par söta innetofflor.

Sedan körde Abu oss till flygplatsen, pekade ut olika platser och byggnader längs vägen sedan sa vi adjö och på återseende när han släppte av oss.

Vi gick till check in och lämnade våra pass, sedan var det bara att vänta i en och en halv timme på besked om vi skulle komma med eller inte. Det såg inte så ljust ut då flyget var överbokat, och vi var sex crew som ville åka tillbaka till Dubai på stand by biljett. Kan meddela att de även går efter senioritet och då var jag och Åsa längst ner på listan...

En halvtimme innan flyget gick fick vi besked om att vi inte kom med. Ok, tänkte vi, då har vi en ny chans sex timmar senare med sista Emirates flyget för dagen.

Vi slog oss ner för att äta en bit och spela skitgubbe.

Vid ett tillfälle skulle jag besöka toaletten och då gick jag förbi Emirates kontoret där en av de som jobbar där och som hade suttit vid check in stoppade mig och undrade hur vi nu tänkt att vi skulle komma hem. Han hette Ahmed och jag frågade hur läget såg ut på nästa flyg och han berättade att det var överbokat med 18 personer. Men det positiva var att det på detta flyg inte var överbokat i business och första klass. Vi som arbetstagare får inte lov att uppgraderas, men de kan uppgradera andra passagerare. Dock kunde han inte säga hur stor chans det var att vi skulle komma med.

Att tillägga är att det var slutet på Aid Mubarak (festligheterna efter Ramadan) och folk ska åter tillbaka till jobb och skola som börjar igen...

Jag gick tillbaka till Åsa och vi fortsatte att spela kort och oron i oss steg emellanåt. Vad var vår plan B egentligen? Dagen därpå skulle det nämnligen bara gå ett enda Emirates flyg på kvällen och det skulle inte fungera då Åsa hade en flygning på natten. Ahmed kom förbi och sa att han så gärna ville hjälpa oss och att han skulle göra allt i sin makt för att spara två säten till oss.

Så kom den en äldre man med en vagn med väskor och frågade oss om vi kunde tänkas passa dem medan han beställde lite mat. Donald hette denna herre, kom från San Fransisco, hade varit på semester, och slog sig ner vid vårat bord. Vi utbytte reseberättelser, berättade vårt dilemma, lärde honom skitgubbe och hade det allmänt kul. Det visade sig att Donald är astrolog och har skrivit en bok om detta, och det slutade med att vi fick varsitt exemplar innan vi gick till check in ännu en gång. Donald önskade oss lycka till men lade även till att om vi inte kom med så satt han kvar där han satt, om vi ville spela lite mer skitgubbe.


Åsa, Donald och Jag med våra fina presenter, signerade förstås!

Väl vid check in satt vi och väntade i en och en halv timme på vår dom. En passagerare vi flugit med till Kairo kom förbi och undrade hur det gick. Han hade sitt på det torra och fortsatte in till gaten, men efter en tio minuter kom han tillbaka med varmt och rykande hett kaffe och kaka till oss. Så underbara människor det finns trots allt.

När det var en halvtimme tills flyget gick fick vi besked om att vi kom med:) Så underbart!!!! Och vi fick sitta bredvid varandra till på köpet. Så glada och så trötta vi var!

Både jag och Åsa har lärt oss av detta att vi inte ska vara riktigt såhär spontana nästa gång vi åker på en minisemester. Lite mer eftertänksamhet lär inte skada... Men vi hade väldigt kul.

Beata