Mocka skit

I torsdags för en vecka sedan skulle jag egentligen flyga till Singapore ännu en gång. Jag såg verkligen fram emot det då Åsa redan var där och vi skulle hinna umgås på kvällen när jag landade. Vi hade planerat att besöka Marina Bay Sands Hotels skybar och ta en drink samt ta en Singapore Sling på Raffles Hotel där den blandades för första gången. Och givetvis skulle det vara kul att träffa min vän Sertac ännu en gång. Men ödet ville tydligen inte det. Eller rättare sagt var det kanske inte så mycket ödet, utan jag skyller helt enkelt enbart på Egypten.

Jag hade åkt på en bakterie eller två från smutsiga Kairo. Tack för det Egypten!!! Men pyramiderna var fina i alla fall...

Så torsdag morgon vaknade jag vid 4.30 tiden, kände mig lite halvkass, men tänkte att det skulle bli bättre senare på dagen, kom till briefingen, åkte buss till flygplanet, gjorde mina security checks och passagerarna började strömma in. Då fick jag lite kallsvettningar och illamåendet vällde över mig. Till slut tog jag mitt förnuft tillfånga och pratade med SFSen, Pursern och Kaptenen där vi gemensamt bestämde att det nog var bäst att jag tog mitt pick och pack och drog till Kliniken.

Sagt och gjort var jag sedan hemma i sängen med en påse tabletter jag fått från en gullig sköterska på Emirates kliniken och kände mig allmänt ynklig. Pratade med Mam och då kändes det genast lite bättre.

Efter att älskade Farfar somnat måndag morgon den 13e September bestämdes det ganska så snabbt att begravningen skulle bli helgen efter. Jag kunde inte komma hem till lördagen men min chef sa att han kunde bevilja en så kallad emergency leave på söndag och fem dagar framåt om jag kunde visa upp ett dödsintyg när jag kom tillbaka (härligt att jobba på ett företag som litar på sina anställda...!?). Familj och släkt ordnade då att vi kunde ha begravningen söndagen istället, vilket kyrkans folk tyckte var lite märkligt då man vanligtvis inte har begravningar då. Men ingen är så glad som jag att det kunde ordnas och att jag kunde få vara med och ta ett sista farväl (men på återseende, enligt mig).

Jag flög hem på lördagen och Mamma kom och hämtade mig på Kastrup sent på kvällen.

Begravningen var så fin. Även om det var mycket tårar så kom jag ibland på mig själv leende över roliga minnen vi haft ihop. Kusinerna hjälptes sedan åt att bära ut kistan (utom Gabbe, som hade fullt upp med lilla Grynet). Kan väl såhär i efterhand fundera på hur jag tänkte när jag valde högklackat inför begravningen... Kändes i alla fall fint att få äran att bära ut Farfar inför sista vilan.

Fina Farfar

Efteråt samlades vi vid hans minnesplats på Östra Grevie Folkhögskola där det serverades lite bubbel, och efterföljande lunch inne i matsalen.

Kusin Ebba och lilla Grynet

Morbror Peder tog gärna hand om Sophie under middagen

På kvällen sen var det middag hos Faster Laila där det var högt i tak. En fin och mysig dag helt enkelt, precis så som Farfar hade velat att det skulle vara.

I måndags tog vi in pållarna från betet. Det var nog dags då en styck Nikki och en styck Iza traskade efter en som två små hundar vilket inte är en vanlig syn då det gröna gräset hägrar.

På kvällen sedan körde jag in till Niemi, åt sushi och snackade skit. Mysigt!

Dagen efter kom Gabbe och Sophie och hängde på Lilldalen, vid lunch kom Rebeccan och vi hade en mysig eftermiddag, pratade och var ute och kastade boll med Boss och Ajax. Sen åkte jag, Gab o Sophie till stallet medan Rebecca gjorde lite ärenden på IKEA där jag sedan blev avsläppt av Gabbe o Sophie. Därefter körde vi in till Malmö, Rebecca och jag, och åt sushi på Hai. Underbart med lite kvalitetstid med sin bästis.

På väg till stallet

Boss spejade efter harar på Krattvägen i vanlig ordning

I onsdags åt jag lunch på Koi med fina Mia, och därefter tog vi en kaffe på Espresso House där vi blev glatt överraskade när Helena traskade förbi. Mysigt att hinna krama om henne också innan jag åkte igen.

Därefter hämtade jag upp Niemi och vi styrde kosan ut till stallet där vi red ut på två rödhåriga bitchar. Underbart att sitta i sadeln igen och de skötte sig galant. Tänk att man kan sakna att mocka skit och bara greja i stallet så otroligt mycket när man inte får göra det varje dag.

I torsdags kväll var jag tillbaka i hettan och fukten igen. Jag kollade mitt schema och såg att de satt in en flygning till Amman, Jordanien dagen därpå vid 14.00. Så det var bara att packa cabin bagen och gå och lägga sig.

Det var en ganska trevlig flygning med härliga arbetskamrater, men man är helt slut efteråt. Det är ett hårt jobb det här...

Idag har jag umgåtts med Åsa, vi har solat lite och snart ska vi ta en badmintonmatch och sedan kallar sängen lite då vi har flygningar i natt båda två. Jag ska ta en tur-och-retur till Indien och Åsa ska på en layover till Perth, Australien.

Beata

La La La!

Nu har jag en liten semesterhistoria att dela med mig av till er.

Jag och min "roomie" Åsa har länge pratat om att ta en tur över till Egypten för att kolla in pyramiderna och lite annat. En tjugofyra timmars resa. Vi har försökt hitta dagar där vi är lediga båda två och så hittade vi det till slut och bokade biljetter.

Bakgrundsfakta är att vi som jobbar för Emirates kan välja olika stand by biljetter, en är billigare och en är lite dyrare beroende på var i stand by listan man vill stå. Det är ett litet chanstagande helt enkelt. Kan vara så att man inte kommer med flyget.

Vi bokade i alla fall den billigaste typen och tänkte positivt.

I måndags kom jag hem 10.00 på morgonen från en flygning till London, sov en timme, packade cabin bagen och iväg till flygplatsen för att hinna med flyget som gick 15.10.

På vägen dit var det inga problem att komma med, så glada i hågen firade vi med vin och gin & tonic på vägen dit. Vi satt ett tag i köket längst bak och snackade skit med SFS:en, andra crew och passagerare som allihopa tyckte att vi kanske var lite för naiva om vi trodde att vi skulle komma med planet hem följande dag. Alla Kairo-Dubai flyg är alltid överbokade nämnligen... Men vi lät oss inte påverkas alltför mycket då vi kände att problem som kan uppstå tar vi när de uppstår - vi skulle se pyramiderna!

Vi landade runt 20.00 på kvällen och fick tag i en taxi som skulle ta oss till det fyrstjärniga?! hotellet som Åsa hade bokat online som låg tre minuters körväg från pyramiderna.

Vi checkade in, blev eskorterade av en glá egyptier som när han hade visat runt oss i rummet och var klar ställde sig och tittade på oss... och väntade på något... Blev lite pinsam tystnad tills vi kom på att det var pengar han ville ha. Så det fick han och sedan begav vi oss upp till takterassen för att äta lite mat samt beskåda det underbara ljusspelet vid pyramiderna som vi hade utsikt över och som skulle vara så fantastiskt enligt de som jobbade på hotellet.

En ynka liten lampa kunde man skymta långt där borta uppför en utav sidorna på pyramiderna. Ja, det var mäktigt må jag säga!?

Såhär såg minibaren ut...

Vi åt någon egyptisk delikatess som var... speciell...

Vi återvände senare trötta till hotellrummet, barrikerade dörren med ett marmorbord då vi var lite paranoida, drack lite vin och spelade skitgubbe tills vi inte kunde hålla ögonen öppna.

Jag började tänka på filmen "Hostel" innan jag somnade...

Åsa slog sig ner och avnjöt lite vin. Är det semester så är det.

Dagen därpå började vid 06.00, detta för att hinna med att titta på pyramiderna innan flyget tillbaka till Dubai gick vid 12.55.

Vi åt en fyrstjärnig!? frukost för att ladda upp inför dagen.




Kvällen innan hade vi dividerat med en taxichaufför vid namn Abu om ett paketpris där rundtur vid pyramiderna och resa till flygplatsen ingick.

Abu var en glad man i sina bästa år, men var djupt förkrossad när vi berättade att vi redan var gifta, att min syster redan var gift samt att Åsa bara hade bröder hemma i Sverige... Nödlögnen har ingen lag helt enkelt.

Abu i sin taxi

Vi hade en underbar dag, Abu höll efter oss och väntade snällt vid bilen då vi ville gå av och fotografera på olika platser. Alla vi träffat innan resan skrämde upp oss om hur jobbigt det är vid pyramiderna med försäljare och kamelägare som bara är ute efter att tjäna pengar på turister. Men vi var beväpnade med ordet La som betyder Nej på arabiska samt Abu själv som berättade vitt och brett om den vidriga "monkeybusiness" som råder där.

Abu skulle fotografera oss så att det skulle se ut som att vi höll i pyramiden med fingertopparna... Tycker att han lyckades sådär...

Efter några timmar vid pyramiderna åkte vi inom en affär där det såklart var good price enligt Abu. Men antagligen var det en släkting som stod som ägare. Vi hittade ingenting som vi absolut ville köpa, men kände oss ändå tvungna att handla något, så det blev varsitt par söta innetofflor.

Sedan körde Abu oss till flygplatsen, pekade ut olika platser och byggnader längs vägen sedan sa vi adjö och på återseende när han släppte av oss.

Vi gick till check in och lämnade våra pass, sedan var det bara att vänta i en och en halv timme på besked om vi skulle komma med eller inte. Det såg inte så ljust ut då flyget var överbokat, och vi var sex crew som ville åka tillbaka till Dubai på stand by biljett. Kan meddela att de även går efter senioritet och då var jag och Åsa längst ner på listan...

En halvtimme innan flyget gick fick vi besked om att vi inte kom med. Ok, tänkte vi, då har vi en ny chans sex timmar senare med sista Emirates flyget för dagen.

Vi slog oss ner för att äta en bit och spela skitgubbe.

Vid ett tillfälle skulle jag besöka toaletten och då gick jag förbi Emirates kontoret där en av de som jobbar där och som hade suttit vid check in stoppade mig och undrade hur vi nu tänkt att vi skulle komma hem. Han hette Ahmed och jag frågade hur läget såg ut på nästa flyg och han berättade att det var överbokat med 18 personer. Men det positiva var att det på detta flyg inte var överbokat i business och första klass. Vi som arbetstagare får inte lov att uppgraderas, men de kan uppgradera andra passagerare. Dock kunde han inte säga hur stor chans det var att vi skulle komma med.

Att tillägga är att det var slutet på Aid Mubarak (festligheterna efter Ramadan) och folk ska åter tillbaka till jobb och skola som börjar igen...

Jag gick tillbaka till Åsa och vi fortsatte att spela kort och oron i oss steg emellanåt. Vad var vår plan B egentligen? Dagen därpå skulle det nämnligen bara gå ett enda Emirates flyg på kvällen och det skulle inte fungera då Åsa hade en flygning på natten. Ahmed kom förbi och sa att han så gärna ville hjälpa oss och att han skulle göra allt i sin makt för att spara två säten till oss.

Så kom den en äldre man med en vagn med väskor och frågade oss om vi kunde tänkas passa dem medan han beställde lite mat. Donald hette denna herre, kom från San Fransisco, hade varit på semester, och slog sig ner vid vårat bord. Vi utbytte reseberättelser, berättade vårt dilemma, lärde honom skitgubbe och hade det allmänt kul. Det visade sig att Donald är astrolog och har skrivit en bok om detta, och det slutade med att vi fick varsitt exemplar innan vi gick till check in ännu en gång. Donald önskade oss lycka till men lade även till att om vi inte kom med så satt han kvar där han satt, om vi ville spela lite mer skitgubbe.


Åsa, Donald och Jag med våra fina presenter, signerade förstås!

Väl vid check in satt vi och väntade i en och en halv timme på vår dom. En passagerare vi flugit med till Kairo kom förbi och undrade hur det gick. Han hade sitt på det torra och fortsatte in till gaten, men efter en tio minuter kom han tillbaka med varmt och rykande hett kaffe och kaka till oss. Så underbara människor det finns trots allt.

När det var en halvtimme tills flyget gick fick vi besked om att vi kom med:) Så underbart!!!! Och vi fick sitta bredvid varandra till på köpet. Så glada och så trötta vi var!

Både jag och Åsa har lärt oss av detta att vi inte ska vara riktigt såhär spontana nästa gång vi åker på en minisemester. Lite mer eftertänksamhet lär inte skada... Men vi hade väldigt kul.

Beata

Själar säger aldrig farväl

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,

vilken tröst vad än som kommer på!

Allt ju vilar i min Faders händer,

skulle jag, som barn, väl ängslas då?

Han som bär för mig en Faders hjärta,

giver ju åt varje nyfödd dag

dess beskärda del av fröjd och smärta,

möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,

för var särskild tid med särskild nåd.

Varje dags bekymmer vill han bära,

han som heter både Kraft och Råd.

Lina Sandell, Oscar Ahnfelt

Min älskade Farfar Sven har nu somnat in. Tänker på dig och vet att vi ses igen.

Beata