Babuschka

Imorse kom jag hem från Moskva som vi flög till i söndags. Jag hade verkligen sett fram emot att komma dit (inte minst för pälsmössorna och de ryska dockorna...). Flyget dit är ca fyra timmar och trettio minuter men trots denna korta resa kan jag meddela att innehållet i våra barer ombord var i princip obefintligt när vi väl var framme.

Vi landade sent på kvällen och efter en bussresa till hotellet på ca en timme så var vi på plats vid ett snåret på natten. En snabb dusch och klädbyte sen var vi tre tappra utav 14 crew som möttes i hotellbaren och tog ett glas vin. Det var jag, Pursern och en tjej från Bulgarien som heter Galina.

Dagen efter träffades jag och Galina i foajén, åt frukost på hotellet och sen åkte vi buss till Röda Torget. Vädret var helt fantastikt fastän de lovat regn. Men det var strålande solsken, en helt perfekt vårdag helt enkelt. Vi strosade omkring, provade pälshattar, förundrades över hur det kunde finnas tio dockor i en och samma Matrjosjka docka, tog kort på Vasilijakatedralen och Spasshaya Tornet.

Jag och Galina vid Vasilijakatedralen

Söta Lada bilar var där gott om...

Ryssarna är ett märkligt folk, de flesta män går runt och ser småförbannade ut hela tiden, med låga pannor, boxarnäsor och.... hockeyfrillor... Det är inte bara i Tyskland som detta fortfarande är populärt tydligen.

De kan/vill inte prata engelska så jag var väldigt glad och tacksam att jag spenderade den lediga dagen med Galina som förstår en hel del ryska, hon översatte så gott hon kunde och när vi blandade det med kroppsspråk och enstaka engelska ord så gick det hur bra som helst.

Vakt i högklackat

Jag flög till London Heathrow i början av veckan, hade med mig en bra bok och utnyttjade de lediga timmarna till att gå på gymet, simma några längder i hotellpoolen, läsa och bara ta det lugnt. Ganska behagligt ibland att bara få vara.

Flyget hem från London var minst sagt intressant. Redan när jag delade ut brickor med mat uppmärksammade jag en kille i 25 års åldern som betedde sig lite underligt. Han bad mig till exempel om ett glas med vatten och när jag hämtat och kom tillbaka med ett glas vatten frågade han varför jag gav honom vatten...

Jag meddelade mina kollegor att vi skulle hålla ett öga på honom under flygningen. Efter ett tag började han vandra fram och tillbaka i flygplansgången och kom tillslut ner till köket. Frågade efter vatten då han skulle ta sin tablett, men ångrade sig sedan och konstaterade att han redan tagit den. Jag frågade lite lätt vad det var för tabletter och om jag kunde få se på dem vilket jag fick. Det visade sig att han är schizofren. Eftersom detta är något som ligger mig varmt om hjärtat kände jag ett visst ansvarstagande för denna kille på något sätt.

Han vankade av och an och kom emellanåt med frågor till mig. Vid ett tillfälle var han bekymrad över om vi flög mot solen, men jag kunde lugna ner honom med svaret att vi till hundratio procent var på väg mot Dubai. Efter allt vatten han drack behövde han så småningom uttnyttja toaletten, men det var en process att övertala honom och garantera att han inte skulle följa med ner i toaletten och försvinna när han spolade.

Till slut fick han lite ro i kroppen och kunde sova den sista timmen av flygresan. Och jag hoppas verkligen att det går bra för honom i livet framöver.

I lördags kväll kom Tiina och hennes brasilianska kompis Ellen och hämtade mig, sen åkte vi till Dubai Mall för att gå och se bion "City of Life". Det är en film som utspelar sig i Dubai och olika människors liv här. Bland annat är en av karaktärerna en flygvärdinna, och en annan är en taxichaufför med drömmar om ett bättre liv som skådespelare. Jag tyckte att den var bra och det var kul att känna igen platser och livsöden runt om i Dubai.

Jag i min fina ryska pälsmössa

Beata