
På kvällen skulle jag och Åsa åka med mina grejer till Emirates Sky Cargo, som blev en upplevelse i sig. Jag hade fyra fullpackade flyttkartonger, en stor bag och en styck tv. Av Emirates fick jag skicka 100 kg med cargo, men jag hade ingen våg och visste överhuvudtaget inte hur mycket detta vägde. I alla fall packade vi in allt i en taxi och begav oss iväg. Efter mycket om och men hittade vi tillslut rätt lastkaj och skyfflade ut all packning. Då kom det en liten man i hatt som var från Bangladesh och frågade om jag ville ha allt inpackat i plast. Ja tack, sa jag, och begav mig in på kontoret för att fylla i lite papper medan jag bad Åsa stanna ute och hålla ett getöga på min packning. När jag lite senare kom ut kommer Åsa emot mig och berättar att den lille mannen ville ha 180 Dirham för inplastningen. I min enfald trodde jag att det ingick när man ska skicka hem grejer och dessutom hade han inte berättat detta innan. Så jag sa blankt nej, och sedan hade vi denne lille man efter oss som en skugga vart vi än gick. Till slut tog mitt tålamod slut... Och Åsa sa att hon aldrig sett mig så förbannad...
Men vi fortsatte att fly undan denne envise lille man under de tre timmar vi var där. När vi var på kontoret för att få de sista pappren ifyllda kommer det en anställd på Sky Cargon och säger att min packning har blivit rejected. Och att vi skulle vara tvungna att ta av all plast på packningen för att kontrollera innehållet...
Jag och Åsa stormade ner till lastkajen och in på polisens kontor där. Vi fick dock backa tillbaka och sätta oss utanför en stund då han låg och bad. När han var klar kallade han in oss och pekade på några föremål på skärmen.
Där kunde man skönja några flaskor och han trodde att det var alkohol som inte är tillåtet att skicka med cargon. Då fick jag berätta ingående att det var mitt fin schampo som jag köpt på duty free, att schampo, balsam och hårprodukter är väldigt viktigt för mig. Mitt i allt ihopa frågar han om jag och Åsa har pojkvän. Härlig polis liksom... Och det avslutades med att jag frågade om vi skulle öppna kartongerna och titta efter, men helt plötsligt så var det inte nödvändigt längre. Vi tackade för oss, fixade de sista pappren och flydde från den lille mannen ut till en taxi och åkte hem. Phu... Aldrig mer!!!!
Fredag hade jag bokat bord för brunch på Andiamo!, Grand Hyatt. Jag, Åsa, Daniel och hans pojkvän Joaqim tog taxi från Government Building och var på plats vid 12.30. Där hälldes det upp prosecco så det stod härliga till. Nettan och Tiina slöt upp lite senare och sedan kom även Åsas kompis Linda förbi. Vi åt den italienska buffén, drack prosecco och skrattade loss. Härlig avskedsmiddag helt enkelt! När det stängde vid 16.30 drog vi oss vidare till Grand Hyatts poolbar där det blev frozen strawberry daiquires. En något överförfriskad Daniel fick för sig att hoppa i poolen med påhejande från Åsa. Vid 20.00 tiden tog vi taxi hem till oss, beställde KFC och öppnade några fler flaskor vin. Det var tur att vi började så tidigt, så det blev en tidig kväll och jag kunde gå upp i tid dagen därpå för att packa det sista.






Så kom då dagen D. Jag brukar ha framförhållning men av någon underlig anledning hade jag skjutit på packningen lite. Jag fyllde min stora väska till bristningsgränsen men fick låna två väskor till av Åsa. Daniel kom över och försökte lyfta min stora väska som var som fastklistrad i golvet. Hade en oroskänsla i magen inför incheckningen om man säger så... Efter avskedstårar och tandgnissel åkte jag taxi till Terminal 3 och begav mig till incheckning. Visade sig att den största väskan vägde 58 kg och det var tydligen big problem enligt killen som satt vid disken. Jag fick ta ut lite plagg och lägga i en påse och då var det tydligen okej. Jag hade flyt den dagen. Efter det blev jag eskorterad genom passkontrollen av en Marhaba (meet and greet service) tjej och begav mig till gaten. Jag köpte med mig choklad i duty free som jag gav till flygvärdinnorna i ekonomi klass och de behandlade mig kungligt hela resan. Efter maten kom de med champagne på silverfat och bad mig komma ner till köket. Där berättade SFS:en att han hade en hel flaska Dom Pérignon till mig i kylen, och vi tog bilder med polaroidkameran. Lite nostalgisk och rörd blev jag allt där jag satt på jumpseatet...

I Frankfurt bytte jag till SAS och landade i Köpenhamn vid 21.30 där pappsen stod och väntade. Sen satt jag, Pap och Mam (som precis hade kommit hem från Melodifestivalen i Malmö Arena), och snackade kring köksbordet medan jag åt polarkakor med mortadella. Härligt att vara hemma!
Imorgon börjar nya äventyr! Tillbaka till verkligheten!
Beata